Lagom till min ettårsdag på The Hunger Project befinner jag mig i Indien, vid Himalayas fot i delstaten Uttarakhand och den lilla staden Nainital. Uppe på det stora berget, så otillgängligt att det inte finns många organisationer som arbetar här – här verkar vi. Vi arbetar med lokal demokrati, kvinnors rätt och möjlighet att verka i beslutsfattande forum. Indien har lagstiftat att minst 30 procent av platserna i byråden (panchayats) ska gå till kvinnor vilket innebär att kvinnor har formell makt ute i byarna, men att lyckas göra sin röst hörd är inte det lättaste för den som aldrig sett på sig själv som en egen individ. De flesta kvinnorna här har levt sina liv som sin pappas dotter, sin brors syster eller sin mans fru och nästan alla kvinnor vi möter har varit låsta vid hemmet och sysslorna där. Att röra sig ute i samhället har varit för männen.
Men The Hunger Projects ledarskapsprogram som följer kvinnorna under hela den femåriga mandatperioden gör skillnad. De kvinnor vi möter har tagit del av vårt program i fyra år och nu ser vi hur de kliver fram, driver frågor som gynnar hela samhällets utveckling och stöttar varandra.
Möt Basanti Devi
För Basanti Devi har hennes plats i en panchayat inneburit att hon fått möjlighet att komma ut ur huset, berättar hon för oss när vi besöker hennes familjs hus på Himalayas sluttning. En av de viktigaste frågorna för henne handlar om könsdiskriminering. Genom The Hunger Projects program och samtalen med de andra kvinnorna har det blivit tydligt i vilken utsträckning pojkar och flickor behandlas olika. Flickor får inte gå i skolan i samma utsträckning som pojkarna, de förväntas hjälpa till med det mesta i hemmet och de kan inte röra sig eller tala fritt. Nu arbetar hon för förändring och ett mer jämställt samhälle där alla, oavsett kön, får sina rättigheter tillgodosedda.
Det finns stora problem med sexuella övergrepp här. En stor framgång för kvinnorna i denna panchayat är de kameror som de fått installerade på torget. Det skapar trygghet och bättre möjlighet för polisen att identifiera de som begår övergreppen. Kvinnorna berättar också om den ekonomiska ojämlikheten. Trots att de sköter familjens djur, mjölkar korna och tar mjölken till mejeriet så är det männen som haft hand om pengarna. Nu har mejeriet tillsammans med kvinnorna i byrådet beslutat att pengarna för mjölken endast betalas ut till den som har ett bankkonto, och det ska stå i kvinnans namn.
”Kvinnorna förstår skogen”
Skogen är också viktig. Det var faktiskt här i Himalaya som trädkramarrörelsen uppstod. Det kalla klimatet gör att träden blir ved, men kvinnorna som lever och verkar i skogen ser de negativa konsekvenserna. När de talar om skogen höjs rösterna, engagemanget stiger och de är upprörda över skövlingen som också genomförs för att det ska byggas hotell och bostäder. De berättar om skogen som en del av familjen som de inte kan leva utan. Kvinnorna förstår skogen, de använder den varje dag när de hämtar mat till djuren och löv till lövbäddarna. Nu pågår ett arbete med att få invånarna i byn att låta träden vara, men det är en tuff kamp.
Vi vandrar längs sluttningarna och på sina ställen har jordstigarna ersatts av betongvägar. Också det en förändring som kvinnorna drivit igenom. Nu är det lättare att ta sig med djuren till skogen, även när det regnar och risken för jordskred har minskats.
124 miljoner människor påverkas av Hungerprojektet
Det händer onekligen mycket här i samhällena vi besöker och det är en fantastisk känsla att få uppleva hur de medel som investeras från privatpersoner, stiftelser och företag gör skillnad för enskilda individer men också för hela samhällen.
The Hunger Project i Indien har utbildat 183 000 folkvalda kvinnor sedan 2001, och 124 miljoner människor i byar runt om i landet har påverkats på olika sätt. Det är nästan hisnande att tänka sig.
Tillbaks till Basanti Devi och hennes berättelse. Hon beskriver hårda förhandlingar med sin man för att få delta i programmet men nu är till och med han glad över den förändring som skett. Basanti har blivit bärare av information och kunskap som familjen inte hade tidigare. Och med kunskap kommer också möjligheten till ett bättre liv, ett liv bort från fattigdom utan hunger.
//Silvia Ernhagen, vd The Hunger Project Sverige
