Genom butiken får hon en inkomst som behövs för att täcka familjens utgifter.

– Min man och jag träffades på ett bröllop, berättar hon. Jag hade väldigt tur. Till skillnad från de flesta kvinnor i byn hade jag turen att få välja en man att gifta mig med.

Aminata är analfabet och fast besluten om att hennes barn inte ska möta samma öde.

– Jag gick inte i skolan. Att mina barn möter samma öde som jag är inget alternativ. Under skollov är de hemma och hjälper oss, men deras studier kommer alltid i första hand.

– Lärarna uppmuntrar oss att inte belasta barnen med hushållsarbete.Om man inte sätter sina barn i skolan minskar man deras chanser att lyckas i livet, säger Aminata.

Aminata säljer sina sista frukter på marknaden. Frukt- och grönsaksverksamheten är inte alltid lönsam, men den gör att hon kan köpa skolmaterial till sina barn som går i grundskolan.

Djuruppfödning lönsamt

Utöver försäljningen på marknaden föder Aminata upp djur, vilket enligt henne är mer lönsamt. Det är vinsterna från denna verksamhet som gör att hon kan säkerställa skolgången för sina äldre barn som går i gymnasiet.

Utbildning har hon fått genom The Hunger Project.

– Jag har lärt mig både om djurhållning och om gödningsprocessen.

Förutom djurhållningen och frukt- och grönsaksförsäljningen tillverkar hon tvål. Hon och en grupp andra kvinnor har sedan länge tagit del av The Hunger Projects utbildningar.

Aminata är en ambitiös och hårt kämpande kvinna. Hennes dröm är att ha en trehjuling för att transportera varor till marknaden och mata sina djur. Hon skulle också vilja bygga ett hus i regionens huvudstad Ziniaré.

– Ett hus i vår region är en långsiktig investering. Som vi brukar säga, tegel ruttnar inte. Om du har ett hus är det för livet, säger Aminata.