Inför internationella kvinnodagen den 8 mars riktar vi blicken mot kvinnliga ledare inom The Hunger Project som varje dag driver förändring i sina samhällen. Ruchi i Indien, Aissa i Burkina Faso och Liinu i Sverige verkar i olika sammanhang men delar en gemensam insikt: när kvinnor får möjlighet att leda stärks både lokalsamhällen och framtidstro.
Här delar de sina perspektiv på ledarskap, ansvar och den förändring som blir möjlig när kvinnor tar plats.
Ruchi Yadav, landschef för The Hunger Project Indien och global programchef
1. Vad fick dig att söka dig till The Hunger Project?
“Min masteruppsats handlade om kvinnor och politik i Indiens panchayater*. När jag gjorde min research slog det mig vilken enorm möjlighet det fanns i att arbeta med kvinnliga ledare på lokal nivå. Kvinnorna jag mötte hade så många idéer och en stark vilja att förändra sina samhällen, men de begränsades av sociala normer och brist på information.
När jag sedan hörde talas om The Hunger Project och deras arbete med att stärka kvinnors ledarskap i panchayater kändes valet självklart. Var hittar man annars ett arbete som så tydligt speglar ens egen övertygelse om kvinnors kraft och potential och deras förmåga att ta sig an komplexa samhällsutmaningar? Organisationen hade valt en väg som få har gått, med fokus på kvinnor på landsbygden och ett starkt engagemang för lokal demokrati. Dessutom utmanade de bilden av kvinnor som passiva eller symboliska ledare. Det kändes helt rätt.”
* Panchayater är lokala självstyrelseorgan på landsbygden i Indien. Ordet kommer från hindi panchayat som ursprungligen betyder “råd av fem”. Begreppet används idag för demokratiskt valda lokala råd.
2. Vad händer i ett samhälle när kvinnor börjar organisera sig och ta ledarskap?
“De börjar kräva sina rättigheter och sin värdighet. De vill bli behandlade med respekt och få en röst i beslut som påverkar deras liv. De lyfter frågor som länge har förnekats dem, som utbildning, trygghet, näringsrik mat, möjligheten att röra sig fritt i det offentliga rummet och att få en plats vid beslutsbordet.
De samlas kring gemensamma utmaningar som tillgång till vatten, barnäktenskap, erkännandet av deras arbete och rätten till ett värdigt arbetsliv. De förändrar bilden av sig själva och blir synliga i sina samhällen. Normer och gamla föreställningar börjar utmanas. Kvinnor går från att vara tysta mottagare av orättvisor till att bli aktiva deltagare i lokal demokrati, i sina familjer och i samhället i stort.
Samtidigt inspirerar de andra, inte minst unga kvinnor och flickor. De visar att ledarskap och egenmakt inte bara är ord, utan något som faktiskt växer fram, även i avlägsna delar av Indien.”
3. Vad ger dig störst hopp för flickor och kvinnor i Indien just nu?
“Det som inger mest hopp är att förändringen mellan generationer är tydlig och verkar vara här för att stanna. En levande lokal demokrati där kvinnors röster hörs är möjlig. Allt fler flickor och kvinnor tar plats i det offentliga rummet, visar mod, kräver sina rättigheter och använder sin makt på ett konstruktivt sätt.
De får tillgång till utbildning, gör egna livsval, gifter sig senare och formar sina egna framtider. Den yngre generationen växer upp med nya förebilder där kvinnligt ledarskap är synligt, normalt och förväntat. Insikten växer om att handlingskraft och ledarskap tillhör oss alla.”
Aissa Barry, programchef för The Hunger Project Burkina Faso
1. Vad fick dig att söka dig till The Hunger Project?
“Jag arbetade som konsult för Plan International Burkina Faso och översatte fadderbrev som skickades till faddrar i andra länder. Att se hur barns och deras familjers möjligheter förändrades genom att någon investerade i dem påverkade mig starkt. Jag ville arbeta i en organisation som gör skillnad för människor och kan skapa verklig förändring i samhällen. Därför gick jag tillbaka till skolan och tog en masterexamen i projektledning.
Jag hade ingen tidigare koppling till The Hunger Project men ville göra praktik inom en ideell organisation så jag började skicka mitt CV till olika organistioner. Sedan fick jag en praktikplats på The Hunger Project där jag arbetade med uppföljning, utvärdering och lärande (MEL), och tjänsten utvecklades vidare därifrån. Jag ville arbeta nära samhällen och det var mycket givande att se den konkreta effekten av vårt arbete.”
2. Du har arbetat för The Hunger Project i mer än ett decennium. Vilken är den mest betydelsefulla förändring du har sett för kvinnor under den tiden?
“I början var många kvinnor beroende av sina makar, sina lokalsamhällen eller familjens överhuvud. Genom den kapacitetsutveckling de får via The Hunger Project har jag sett hur de blir självständiga och inte längre är beroende av sina makar eller familjeöverhuvuden. Många som inte har gått i skolan har börjat delta i läskunnighetskurser. Vissa har tagit lån tillsammans och startat företag. Nu tjänar de egna pengar och kan låta sina barn, särskilt sina döttrar, gå i skolan och undvika barnäktenskap.”
3. Vad krävs för att nästa generation flickor ska växa upp med helt andra möjligheter i Uganda?
“Jag tror att nästa generation flickor i Uganda redan är på rätt väg. Fler flickor går i skolan och de är inte längre lika angelägna om att gifta sig tidigt. De tar sig tid, fokuserar på utbildning och förstår att de själva kan skapa förändring. De vet att de inte behöver vara beroende av andra. De kan skaffa kunskap, få arbete, starta företag och bli självständiga. Om vi fortsätter att satsa på flickors utbildning kommer den kunskap de får att fortsätta förändra deras liv och forma en bättre framtid.”
Liinu Diaz Rämö, programchef för The Hunger Project Sverige
1. Vad fick dig att söka dig till The Hunger Project?
“Det som fick mig att söka mig till The Hunger Project var just organisationens perspektiv och arbetssätt. Jag inspireras av att man tar avstamp i ett jämställdhetsperspektiv och börjar med kvinnor, att stärka kvinnors ledarskap och egenmakt som en nyckel till hållbar utveckling. Lika viktigt är synsättet att arbetet sker bortom bistånd, där människor som själva lever med hunger och fattigdom får definiera sina behov, formulera sina mål och driva sin egen utveckling.
Det är ett förhållningssätt som bygger på tillit, ansvar och långsiktighet och som skapar verklig, bestående förändring.”
2. Hur kan kvinnor i Sverige bidra till att stärka kvinnors ledarskap globalt?
“Kvinnor i Sverige kan stärka kvinnors ledarskap globalt genom att alliera sig med sina medsystrar och aktivt lyfta andra kvinnors röster, kompetens och förutsättningar. Genom att synliggöra hur mycket arbete som återstår för att nå global jämställdhet kan de bidra till ökad medvetenhet och engagemang.
Det är också viktigt att visa solidaritet och investera i andra kvinnor, det kan vara genom mentorskap, nätverk eller ekonomiskt stöd. På så sätt kan svenska kvinnor vara en del av en stark global rörelse som stärker kvinnors ledarskap världen över.”
3. Vad står på spel om vi inte fortsätter investera i jämställdhet och kvinnors egenmakt?
“Om vi inte fortsätter investera i jämställdhet och kvinnors egenmakt riskerar vi att förlora mycket av det som tidigare generationer har kämpat för. Många av de rättigheter och möjligheter vi har i dag är resultatet av en stark kvinnorörelse och långsiktigt utvecklingsarbete. Det är inget vi kan ta för givet.
Just nu ser vi dessutom starka rörelser som motsätter sig kvinnors och flickors rättigheter. Om vi slutar vara uppmärksamma och engagerade finns en verklig risk för bakslag, där ojämlikhet fördjupas och kvinnors inflytande begränsas.”
Intervjuerna genomfördes av The Hunger Project Sverige den 2 mars 2026.
