I Uganda har kvinnor enligt lagen rätt att äga, använda och ärva mark. Trots det har män ofta större inflytande över vem som får tillgång till marken och hur den används. Traditionella normer, bristande kunskap och svårigheter att få juridiskt stöd gör att rättigheterna inte alltid kan användas i praktiken.
En ny rapport, från The Hunger Projects SI finansierade projekt Collective Voices, visar hur kvinnor i norra Uganda har stärkt sin kunskap om markrättigheter och fått större möjligheter att påverka beslut. Samtidigt visar resultaten att förändringar i normer och maktförhållanden behöver tid och ett långsiktigt engagemang.
Mark är en fråga om både försörjning och inflytande.
För många människor i norra Uganda är marken grunden för familjens försörjning. Den används för att odla mat, skapa inkomster och bygga ekonomisk trygghet.
Att ha tillgång till mark kan också vara avgörande för möjligheten att planera sin framtid. Men även när kvinnor arbetar med jordbruket är det inte självklart att de får vara med och bestämma hur marken ska användas eller vem som ska ärva den.
Det påverkar kvinnors ekonomiska möjligheter, men också deras inflytande inom familjen och i samhället.
Mellan juli 2025 och augusti 2026 genomförde The Hunger Project projektet Collective Voices i Nwoya-distriktet i norra Uganda, med finansiering från Svenska institutet.
Arbetet har fokuserat på att öka kvinnors kunskap om sina rättigheter och stärka deras möjligheter att använda dem. En viktig del har också varit att involvera de lokala ledare och myndigheter som ansvarar för markfrågor.
Fler kvinnor känner till sina rättigheter.
Rapporten visar tydliga framsteg när det gäller kvinnors kunskap om markrättigheter.
Vid projektets start kände ungefär var fjärde kvinna till att kvinnor enligt lagen har rätt att ärva mark. Vid projektets slut var motsvarande andel fler än fyra av fem.
Samtliga kvinnor som deltog i slutmätningen uppgav också att deras kunskap om markrättigheter hade förbättrats.
Men att känna till sina rättigheter är bara ett första steg. Kvinnor behöver också ha möjlighet att använda dem när beslut fattas eller när deras rättigheter ifrågasätts.
Därför har projektet kombinerat utbildningar med juridisk rådgivning och dialog mellan kvinnor, lokala myndigheter, markkommittéer och traditionella ledare.
Under en tolvmånadersperiod hanterades 35 fall som rörde kvinnors markrättigheter.
Förändring i familjer och lokalsamhällen.
Resultaten visar att kvinnors möjligheter att påverka beslut om mark har stärkts.
I projektets slutmätning uppgav 68,7 procent av kvinnorna att deras tillgång till mark hade förbättrats mycket sedan projektet startade.
Rapporten beskriver också förändringar i hur beslut fattas inom familjer. Män har exempelvis berättat att de numera diskuterar med sina fruar innan de fattar beslut om att sälja familjens mark.
Det är ett exempel på hur kunskap och samtal kan bidra till förändrade relationer och ökat inflytande.
Arbetet har inte enbart riktat sig till kvinnor. Genom att även involvera män och lokala ledare har projektet skapat utrymme för gemensamma samtal om rättigheter, ansvar och hur markfrågor ska hanteras.
Det är viktigt eftersom kvinnors möjligheter att hävda sina rättigheter påverkas av de normer och beslut som finns omkring dem.
Motståndet mot förändring finns kvar.
Rapporten visar samtidigt att arbetet inte är färdigt.
I slutmätningen uppgav 36,9 procent av deltagarna att de hade sett negativa konsekvenser när kvinnor hävdade sina markrättigheter. Det handlade bland annat om motstånd och konflikter inom familjer.
Resultatet visar att ökad kunskap inte automatiskt innebär att invanda maktförhållanden förändras.
Normer som under lång tid har begränsat kvinnors inflytande kan vara svåra att förändra, även när lagstiftningen är tydlig.
Det behövs därför ett fortsatt arbete med både kvinnor och män, men också med de institutioner och lokala beslutsfattare som har ansvar för att rättigheterna respekteras.
En av projektets viktigaste lärdomar är att kunskap kan öka relativt snabbt, medan förändringar i normer och maktförhållanden kräver längre tid.
Kunskap och lokalt engagemang lever vidare.
Även efter projektets slut fortsätter kvinnor och lokala ledare att använda de kunskaper som arbetet har bidragit till.
Rapporten beskriver bland annat hur kvinnogrupper fortsätter att mötas och arbeta mot gemensamma mål. Lokala ledare har också fått en större förståelse för kvinnors rättigheter och sin egen roll i att bidra till att de respekteras.
Det är en viktig del av The Hunger Projects arbetssätt. För att förändringen ska bli långsiktig behöver kunskap och ansvar finnas kvar hos människor själva och i de lokala institutionerna.
Arbetet i Uganda visar att det går att stärka kvinnors möjligheter att använda sina rättigheter. Men rapporten påminner också om att arbetet för jämställdhet behöver fortsätta på flera nivåer samtidigt.
För kvinnor i norra Uganda handlar rätten till mark om möjligheten att odla mat, försörja sig och påverka beslut om sin egen framtid.
Därför är kvinnors markrättigheter också en viktig del av arbetet för en värld utan hunger.
Läs hela rapporten Collective Voices: For Women’s Land Rights in Northern Uganda.
