Det är eftermiddag när vi möter en grupp kvinnor i Guzhwa, ett landsbygdssamhälle i Madhya Pradesh i Indien. Framför dem ligger mahua (en blomma vars frukter används till mat och olja), amla (en vitaminrik indisk slags krusbär), spenat, majs och tomat. Allt odlat i egna köksträdgårdar eller hämtat från skogen runtomkring. Suman Vishwakarma, 48, pekar stolt på varje gröda: “Ingenting av det här är köpt i affären”.
Det kanske låter enkelt. Men för Suman och många andra kvinnor i området där The Hunger Project arbetar har det inte alltid varit så.
Länge präglades vardagen av brist på mat, utbildning, verktyg och möjligheter att påverka. Många familjer var beroende av den lokala marknaden för att få tag på grönsaker. En seglivad myt om att dyr mat är hälsosammare och att lokalodlat inte är tillräckligt förstärkte problemet. Och mitt i allt detta bar kvinnorna en oproportionerligt stor del av bördan. De åt sist och prioriterade sig själva minst. “Som kvinna och mamma fastnar man lätt i hushållsarbete och barnuppfostran och glömmer bort sig själv. Men det håller på att förändras,” säger Neelu Chaudhury, 37 (bilden nedan).
The Hunger Project arbetar för att människor ska kunna leda sin egen utveckling. Genom att skapa mötesplatser där kvinnor kan organisera sig och tillsammans driva lokala lösningar byggs förändringen. Ett konkret och återkommande exempel på en lokal lösning är just köksträdgården, en mindre odling utanför hemmet med varierade lokala grödor. Den är ett relativt enkelt sätt att stärka både näring, ekonomi och självförsörjning.
För Rinki Kole, 24, dagarbetare i Madhya Pradesh med osäkra inkomster, har hennes köksträdgård gett både näring och en liten extra inkomst när hon säljer överskottet av det hon odlar. Hon har nyligen sålt pumpa och en slags bitter gurka på en marknad.
“Min trädgård gör att jag kan äta hälsosamt och sälja grönsaker när jag kan.”
Köksträdgårdar har också visat sig sprida sig bortom hemmen. På barnavårdscentraler i Karnataka och Odisha har personal anlagt egna trädgårdar som förser barn med färska grönsaker varje dag, och föräldrar berättar att barnen äter bättre hemma också.
Rekha Devi, 35, från Rajasthan (bild nedan) hade i hela sitt liv haft låga hemoglobinnivåer utan att reagera. “Jag tänkte att det bara är så det är för kvinnor,” säger hon. Efter utbildningar om näring och järntillskott har hennes syn på sig själv förändrats. Idag odlar hon bladgrönsaker, rödbeta och en typ av örtrik baljväxt i sin köksträdgård. “Nu känner jag mig mer självständig,” säger hon och ler.
Den djupaste förändringen handlar nämligen om något mer än grödor och näringsämnen.
När kunskap väl har slagit rot sprider den sig vidare. Genom utbildningar och möten där kvinnor delar erfarenheter, utbyter kunskap och stöttar varandra växer något mer fram än bättre skördar. Gemenskapen i sig blir en kraft. Kvinnor börjar ta initiativ i sina samhällen, organisera sig och visa andra vägen. Det är den förändringen som är kärnan i allt, inte bara mer näring på tallriken, utan fler kvinnor som vet att inte bara deras hälsa, utan också deras röst och deras ledarskap spelar roll.
Foto: Nipun Prabhakar (Neelu Chaudhury, Suman Vishwakarma och Rinki Kole), Anurag Banerjee (Rekha Devi)
