Hoppa till innehållet
Intervju

Malin och Anders Årbrandt: Om civilsamhället, systemförändring och långsiktighet.

Malin (M): Med nära en miljon lottköpare i Sverige har Postkodlotteriet blivit en folkrörelse. Vad betyder det för civilsamhället?

Anders (A): Det som skiljer oss från andra givare och donatorer är att vi inte har några familjestiftelser eller fonder bakom oss. I stället har vi en rörelse av en miljon kunder. Det är något alldeles unikt som vi är väldigt stolta över. Det skapar också en folklig förankring för frågor som rör till exempel mänskliga rättigheter, miljö, hälsa och social rättvisa betyder det stabilitet, legitimitet och kraft i samhället.

För organisationerna innebär det också en långsiktig och förutsägbar finansiering som gör det möjligt att arbeta strategiskt, att inte bara reagera på akuta behov. Men kanske viktigast av allt är att det bygger en känsla av gemensamt ansvar. Varje lottköpare är med och möjliggör förändring, något som stärker både engagemang och tilliten till civilsamhället som en central del av demokratin.

(M): Postkodlotteriet har stöttat The Hunger Project i 15 år. Hur ser du på sambandet mellan hunger och de grundläggande samhällsutmaningar som ni försöker lösa?

(A): Hunger är sällan ett isolerat problem. Den hänger nära samman med fattigdom, brist på utbildning, ojämställdhet, svaga institutioner och klimatförändringar. När människor saknar tillgång till mat saknar de ofta också makt, resurser och inflytande över sina egna liv. För oss är det därför tydligt att arbetet mot hunger är en del av en större utmaning. Om vi vill skapa hållbar förändring behöver vi stärka lokalsamhällen, bygga motståndskraft och arbeta med flera dimensioner samtidigt. Där är ert arbete oerhört viktigt.

(M): En central del av er modell är långsiktigt och icke öronmärkt stöd. Varför är det så viktigt?

(A): Systemförändring tar tid. Långsiktigt och icke öronmärkt stöd ger organisationer handlingsutrymme att planera strategiskt, anpassa sig till förändrade förutsättningar och investera i sin egen kapacitet. Det finns där före en kris, under en kris och efter en kris. Det signalerar också förtroende. Vi ser det som ett långsiktigt samarbete byggt på tillit, snarare än en ren finansieringsrelation.

(M): Vilken roll spelar civilsamhället i en tid av klimatkriser, konflikter och minskat internationellt stöd?

(A): Civilsamhället är ofta det som står kvar när andra strukturer sviktar. Organisationer på plats har lokalkännedom, förtroende och flexibilitet att agera snabbt. Samtidigt är de viktiga röster för mänskliga rättigheter och långsiktig samhällsutveckling. I en tid när det internationella stödet minskar blir det ännu viktigare att vi försvarar det civila utrymmet.

(M): Har du varit med om ett ögonblick i ert arbete som fick dig att stanna upp och tänka: det här är varför vi gör det?

(A): Det är ofta i mötet med människor i de verksamheter vi stödjer som perspektivet fördjupas. Att se hur långsiktiga investeringar i lokalt ledarskap och stärkta rättigheter för kvinnor och barn leder till konkreta förändringar i människors vardag påminner om kraften i uthålligt arbete. Det är då det blir tydligt att förändring är möjlig — men att den kräver tålamod.

(M): Vad krävs för att fler aktörer ska våga investera långsiktigt i systemförändring?

(A): Det krävs mod, men också kunskap. Vi behöver bli bättre på att visa att långsiktighet inte står i motsats till resultat — tvärtom. Det handlar om att mäta det som verkligen betyder något, även om det är mer komplext. Dessutom tror jag att fler behöver se sig själva som samhällsaktörer, inte bara finansiärer. När man delar målbild med sina partners blir det naturligt att tänka längre än nästa budgetcykel.

(M): Vad hoppas du att civilsamhället ska ha åstadkommit om 10–15 år?

(A): Framför allt är jag övertygad om att vi då har visat att långsiktiga, tillitsbaserade partnerskap är en av de mest effektiva vägarna till hållbar utveckling.
Sedan hoppas jag att civilsamhället då har ännu starkare lokala organisationer med förmåga att driva förändring på egna villkor.

Fakta

Namn: Anders Årbrandt
Roll: Managing Director, Postkodlotteriet
Drivs av: Ständig förändring och förbättring, och att se människor växa. Det jag är så stolt över med Postkodlotteriet är hur vi kan göra skillnad i människors liv. Genom en vinst som kan leda till livsförbättringar för en själv, men också hur stödet man bidrar med gör livet bättre för oss alla.

Vill du bidra till att fler människor får verktygen de behöver för att ta sig ur hunger? Ge en gåva idag och bidra till att arbetet kan fortsätta.

Dela inlägg

Relaterade inlägg

Nyhet

Så minskar hungern i Adjena-Dornor i Ghana

Hunger ökar i stora delar av Afrika och Ghana är inget undantag. Samtidigt visar utvecklingen i Adjena-Dornor att förändring är…

ung flicka ler
Nyhet

Khushis resa från hunger och skolavhopp till förändringsledare

I april kliver Khushi på ett flygplan för första gången. Hon reser från landsbygden i Bihar i Indien till Melbourne…

Nyhet

The Hunger Project på Women Deliver 2026

En värld utan hunger förutsätter att kvinnor och flickor har möjlighet att leda. Det är inte bara en fråga om…

Intervju

Intervju med Olle, Ansvarig för insamlingssystem och digital utveckling på The Hunger Project

Hej Olle! Du jobbar som teknisk projektledare och har varit ansvarig för The Hunger Project Sveriges insamlingssystem och digitala utveckling…

Aktuellt

Intervju: Carolina gjorde praktik på The Hunger Project – idag jobbar hon som konsult mot offentlig sektor

Hej Carolina! Du gjorde praktik hos The Hunger Project Sverige, och idag jobbar du som managementkonsult på Centigo. Så spännande!…

Aktuellt

Richard Bergfors: Om ansvar, långsiktighet och näringslivets roll i arbetet mot hunger

När företag tar samhällsansvar på riktigt krävs mer än enstaka insatser. I den här intervjun samtalar Malin Flemström, vd för…

Roshni-IN-2022-Foto-Anurag-Banerjee-5.

Join the movement!

Följ med oss genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev och ta del av de senaste uppdateringarna från vår verksamhet som gör skillnad för miljontals människor.