Roberto Baeza är chef för strategi och påverkansarbete på The Hunger Project i Mexiko och deltar vid FN:s kvinnokommission, CSW70, i New York. Vi bad honom berätta om vad som stod på spel och vad The Hunger Projects närvaro betyder.
Hur skulle du beskriva stämningen på årets kvinnokommission, CSW70, i New York?
– Årets kvinnokommission ägde rum i ett utmanande globalt läge. Våldet, ojämlikheten och den strukturella diskrimineringen av kvinnor fördjupas i många delar av världen och de som bär den tyngsta bördan är kvinnor i lokalsamhällen på landsbygden och i urfolkssamhällen, framför allt kvinnor som lever i fattigdom. Vi ser en intensifiering av det som brukar kallas fattigdomens feminisering: hunger, våld, ökat omsorgsarbete, tidiga äktenskap och graviditeter samt tvångsförflyttningar.
Det finns också tydliga spänningar mellan regeringar, civilsamhälle och multilaterala aktörer. Rörelser som aktivt motarbetar mänskliga rättigheter försöker undergräva de internationella ramverk som ska skydda kvinnors rättigheter och ifrågasätter till och med FN:s roll i det arbetet.
Märktes det på något konkret sätt?
– Ja, något som märktes i många samtal var oron över minskad finansiering för jämställdhets- och utvecklingsarbete och för civilsamhällets möjlighet att delta, särskilt för gräsrotsorganisationer och lokala ledare. Det märktes även bland deltagarna på CSW, där många organisationer som historiskt sett spelat en nyckelroll helt enkelt inte hade möjlighet att vara där. Och ändå var ett av de tydligaste budskapen från årets toppmöte att lokalsamhällen och civilsamhälle måste vara i framkant, inte som symboliska deltagare utan som de som faktiskt driver frågorna. Förändring börjar i lokalsamhällena.
Varför är det viktigt för The Hunger Project att vara på plats vid CSW?
– CSW utgår från att det inte går att skapa rättvisa för flickor och kvinnor utan att samtidigt ta itu med de strukturer som vidmakthåller hunger och fattigdom. Det är precis där THP:s arbete börjar.
Hur tar sig det uttryck i praktiken?
– Kvinnor gör en stor del av jordbruksarbetet och bär upp matsystem och lokalsamhällen, men stängs fortfarande ute från markrättigheter, försörjning och beslutsfattande. Det är ett av många exempel på hur stort gapet är. Att delta i CSW ger oss möjlighet att synliggöra de hindren och vara med i samtal som inte bara handlar om symptomen utan om de grundläggande orsakerna till ojämställdheten.
The Hunger Project arbetar i många länder, däribland Mexiko där du är baserad. Hur hänger det lokala arbetet ihop med globala arenor som CSW?
– Det är precis den bryggan vi arbetar för att bygga starkare. För oss handlar deltagandet i CSW om att föra in de perspektiv, den kunskap och de erfarenheter som finns i lokalsamhällena i de rum där besluten fattas. Målet är att de kvinnor och lokala ledare vi arbetar med själva ska ta plats i de här sammanhangen och driva de frågor som rör dem. Tills dess arbetar vi för att deras röster och prioriteringar ska höras på högsta nivå, särskilt när det gäller flickors och kvinnors rättigheter.
Under CSW arrangerade THP ett panelevenemang på Mexikos representation vid FN. Hur gick det?
– Det var ett viktigt tillfälle för oss och en del av det påverkansarbete vi driver som global organisation. De underlag vi bidrog med togs fram tillsammans med mer än 30 gräsrotsorganisationer och nätverk i Mexiko och har påverkat de positioner Mexiko drev vid FN. Det visar att när lokalsamhällenas erfarenheter och kunskap förs in i de politiska samtalen på rätt sätt får de faktiskt genomslag på global nivå. Det är den rollen The Hunger Project spelar i de här rummen.
