Christina Hammer har byggt rekryteringsföretaget Hammer & Hanborg från grunden och sitter sedan 2023 i styrelsen för The Hunger Project Sverige. Den röda tråden genom allt är övertygelsen om att kvinnor redan har det som krävs och att det är strukturerna, inte kvinnorna, som behöver förändras.
Du har suttit i styrelsen för The Hunger Project Sverige sedan 2023. Vad fick dig att tacka ja?
– Egentligen är det av samma anledning som vi genom vårt bolag Hammer & Hanborg valde att investera i ett projekt via The Hunger Project. Vårt bolag hade en tydlig strategi där beslut skulle tryckas ner i organisationen. Att alla skulle få makt över att leda sig själva. Det låg helt i linje med det som The Hunger Project står för. Jag tycker helt enkelt att det är den absolut bästa hjälporganisationen så därför vill jag gärna vara med och bidra.
Det jag tycker så mycket om med The Hunger Project är att arbetet inte bygger på att någon annan ska komma in och lösa allt. Det handlar om att stärka människor lokalt. Att människor själva får kraft, kunskap och självförtroende att förändra sina liv.
Flera år innan du engagerade dig i styrelsen besökte du The Hunger Project i Ghana via ditt bolag Hammer & Hanborg. Finns det ett möte eller en människa från det besöket som stannat kvar hos dig?
– Det finns flera men det är särskilt ett som jag minns. Vi var i en by och jag fick träffa byäldsten som i det här fallet var en kvinna. Det tyckte jag var särskilt kul så jag gick fram till henne och pratade med henne. Den kramen som jag fick av henne glömmer jag aldrig.
En annan sak som jag tyckte var fint var den respekt som The Hunger Projects lokalanställda i Ghana visade människorna som vi besökte. Ingen känsla av vi och dom utan snarare “vi tillsammans”.
The Hunger Projects arbete handlar om att stärka kvinnor att leda sina egna liv och samhällen. Vad har överraskat dig mest i det arbetet?
– Egentligen har inget förvånat mig, eftersom jag vet vad kvinnor går för. Trots att kvinnor många gånger är bättre än män så behöver de få självförtroende, tro på sig själva och förstå hur bra de är och att de kan! Jag uppfattar att problemet finns både här i Sverige och i en liten by i Ghana, även om vi här i Sverige på många sätt så klart kommit längre.
Ser du kopplingar mellan hur The Hunger Project jobbar med kvinnors egenmakt globalt och ledarskapsutmaningar du ser här hemma i Sverige?
– Ja, absolut. Förutsättningarna är förstås helt olika, men jag ser ändå en tydlig koppling. Det handlar om att kvinnor behöver se sig själva som ledare och beslutsfattare. Som någon som har rätt att påverka.
I Sverige har vi så många kompetenta kvinnor. Ändå är det fortfarande för få kvinnor som är ledare, startar företag och bygger större bolag. Och jag tror inte att det beror på att kvinnor kan mindre. Det handlar mycket mer om attityder, förebilder, nätverk och självförtroende.
Så ja, jag ser en koppling. Oavsett var i världen man befinner sig behöver kvinnor få syn på sin egen kraft. Och vi behöver fler kvinnliga förebilder.
Har styrelsearbetet i The Hunger Project Sverige förändrat hur du själv tänker om ledarskap?
– Egentligen inte. Styrelsearbetet ligger i linje med min syn på ledarskap. Jag tycker att vår styrelse är väl sammansatt av väldigt kompetenta personer som inte har något behov av att hävda sig. Vi jobbar tillsammans för något vi tror på.
Du och din tidigare affärspartner Åsa Falkman driver en podd om att kvinnor ska starta och bygga stora bolag där ni pratar mycket om självledarskap. Vad betyder självledarskap för dig personligen?
– Jag tror att självledarskap kräver att man tror på sig själv. Och om man inte gör det behöver man stöd och hjälp med att på riktig förstå vad man är bra på. De sidorna ska man utveckla. Jag anser också att självledarskap är starkt kopplat till värderingar. Om företagets och mina personliga värderingar stämmer blir det väldigt starkt. I framtidens organisationer med färre chefer kommer vi behöva leda oss själva i mycket större utsträckning.
Vilket råd skulle du ge en kvinna som tvekar inför att ta ett ledarskapsuppdrag?
– Även om du inte kan allt, tacka ja! Det du inte kan idag kan du lära dig. Det finns forskning som visar att män överskattar sin förmåga med 20% och kvinnor underskattar sin förmåga med lika mycket. Många kvinnor är alldeles för hårda mot sig själva. Man vill vara säker, förberedd och helst redan kunna jobbet innan man får det.
Man växer in i uppdraget och man lär sig. Man tar hjälp. Och kom ihåg att du inte måste vara perfekt för att vara rätt person.
