Solen hade knappt stigit upp när vi for iväg från Lusakas slumrande stadsmiljö. Gator, trafikljus och byggarbetsplatser ersattes med en scen av åkrar och vildmark. Det var vår guide och chaufför, som skulle ta oss till Livingston, som tog min uppmärksamhet från den vidsträckta vildmarken. Han pekade på de torrlagda fälten som bredde ut sig på vardera sida av bussen. I själva verket skulle de vara grönskande majsplantor den här tiden på året, berättade vår chaufför, men beroende på torkan har det bildat ett sorgligt, gulbrunt hav.
Det är inte första gången hungern står runt hörnet för Zambias befolkning. För tredje gången på kort tid kommer majsproduktionen bli sämre än förväntat. Majs, som är en huvudgröda i Zambia, är en svårunderhållen gröda som kräver mycket vatten och näring för att ge tillbaka lite näring. En brännpunkt i majsproduktionen är regnperioden som normalt infaller mellan november och april. Under de senaste regnperioderna har alltför lite vatten fallit för att kunna hålla igång produktionen. De uteblivna regnen är ett återkommande problem i Zambia som främst kan förklaras av klimatförändringarna. Konsekvenserna av det oförutsedda klimatet är de gula fälten som förföljde oss längs resan och blev en konstant påminnelse om de problem som väntar längre fram på vägen.
De torra regnperioderna kommer fortsätta vara ett problem i Zambia. Befolkning kan inte förlita sig på att regnen kommer som de ska. Genom att anpassa odlingen efter det torra klimatet går det att förhindra hunger, berättade The Hunger Project Zambias landschef Samuel Mutambo för mig när jag fick möjligheten att träffa honom på The Hunger Projects kontor i Lusaka. Framför allt behöver man plantera grödor som inte är lika krävande som majs. Omställningen är utmanande innan bönderna ser fördelarna med att odla andra grödor än majs. Många zambier är dock entusiastiska inför att lära sig, och framförallt de yngre. I Zambia utgör ungdomarna majoriteten, mer än hälften av befolkningen är under 18 år. Därför är det avgörande att den yngre befolkningen lär sig metoder för att stå emot klimatförändringar och bli motståndskraftiga, för att hunger ska kunna utrotas.
De intorkade majsfälten blev på min resa genom Zambia en konstant påminnelse om klimatförändringarnas inverkan på jorden, långt bortom fabrikerna som orsakar utsläppen. Men trots den oroväckande torkan fick jag träffa viljestarka, välkomnande och roliga människor som jag sällan läser om i media här hemma. Därför vill jag avsluta med att lyfta det engagemang och driv som finns i Zambia som lämnar mig med en optimistisk känsla. Framför allt i de unga finns det ett hopp om nya tider, där de gula fälten bytts ut mot grönskande fält!
Frida Durling, The Hunger Projects ungdomsgrupp
