I 17 år har Mohamed Judicael Bambara arbetat för att stärka lokalsamhällens möjlighet att själva leda sin utveckling. I dag är han landschef för The Hunger Project i Burkina Faso. I en ny intervju med The Hunger Project Sverige berättar han om drivkraften bakom sitt arbete, varför lokalt ledarskap är avgörande och vad som ger honom hopp i en tid av stora utmaningar.
Vad fick dig att bli en del av The Hunger Project?
– The Hunger Projects syn på utveckling var avgörande för mig. Jag tror att det bästa sättet för ett samhälle att skapa ett värdigt och hållbart liv är att människor själva får stå i centrum för sin egen utveckling. Professor Joseph Ki-Zerbo (burkinsk historiker och aktivist) sa att utveckling inte är något som någon gör åt en annan, utan något människor själva skapar.
Utveckling ska inte påtvingas eller komma utifrån. Den behöver ledas av människorna i samhället och bygga på deras egen vision, verklighet, kultur och handlingar.
Jag tyckte och tycker att The Hunger Projects arbetssätt stämmer bra överens med denna syn. Arbetet handlar om att människor går samman, organiserar sig, utvecklar sina kunskaper och tar ansvar för sin egen framtid. På så sätt blir de de viktigaste aktörerna i samhällets utveckling.
Ett välkänt ordspråk uttrycker samma tanke: Ger du en människa en fisk har hon mat för en dag. Lär du henne att fiska har hon mat för hela livet.
Du har varit landschef i Burkina Faso i tre år. Vad inspirerar och motiverar dig i ditt dagliga arbete?
– Jag motiveras av att vårt arbete bidrar till att möta samhällens behov, särskilt behoven hos människor som lever i en utsatt situation.
När jag vaknar på morgonen vet jag att mitt arbete kan bidra till att en änka, ett föräldralöst barn eller en förälder som har förlorat hoppet får nya möjligheter. Det kan också bidra till att ett samhälle som drabbats av matbrist får tillräckligt att äta och kan leva ett värdigt liv.
Samtidigt vet jag att det får konsekvenser om vi inte agerar. Den tanken ger mig energi att fortsätta.
The Hunger Project har arbetat med samhällsledd utveckling sedan 1997. Nästan tre decennier senare arbetar även Burkina Fasos regering utifrån insikten att lokalt ledd utveckling är avgörande för att samhällen ska kunna bli självständiga och skapa hållbar förändring.
Att regeringen har tagit till sig detta arbetssätt stärker min övertygelse om att vi är på rätt väg. Det ger mig både motivation och mod att fortsätta.
Vilken är den största utmaningen i ditt arbete?
– Den största utmaningen är säkerhetsläget. Terroristattacker har tvingat människor från samhällen som tidigare var självständiga att lämna sina hem. De tvingas överge det som de har byggt upp under flera decennier.
En viktig fråga är hur vi kan möta säkerhetskrisen och samtidigt fortsätta stärka samhällens möjligheter att leda sin egen utveckling. Vår ambition är att alla samhällen i Burkina Faso ska kunna bli självständiga och bidra till att hungern avskaffas.
Har du några planer i sommar?
– Jag hoppas kunna åka på semester med min familj till Elfenbenskusten. Vi vill tillbringa tid vid havet, äta ivoriansk mat, handla och besöka vackra platser, bland annat basilikan i Yamoussoukro.
