Hej Tina! Du har jobbat på The Hunger Project i sju år och är idag press- och contentansvarig. Hur skulle du beskriva din roll och vad är det viktigaste du ansvarar för i vardagen?
– Jag jobbar brett med kommunikation, med fokus på att planera och producera innehåll till vår webb och våra sociala medier. Jag arbetar också proaktivt med press, till exempel med att ta fram debattartiklar och lyfta våra frågor i relevanta sammanhang. I grunden handlar allt jag gör om att bidra till ökad insamling och att få fler att engagera sig så vi kan möjliggöra ännu större förändring.
Förändring är inte något som sker “där borta”, utan något som sker när många insatser och människor drar åt samma håll. Man kan bidra på helt olika sätt, men ändå vara en del av samma gemenskap. Alla behövs, alla är välkomna och världen är inte så stor.
När du tänker på “en värld utan hunger”, vad betyder det i praktiken för hur vi kommunicerar här i Sverige?
– En värld utan hunger låter ganska stort och avlägset, men det finns faktiskt tillräckligt med mat i världen för att alla ska kunna äta sig mätta. Vi vet också att hunger har minskat kraftigt tidigare och vi ser varje dag hur lokalsamhällen lämnar hunger bakom sig. För mig handlar det om att bryta ner den stora visionen och göra framstegen konkreta, visa människorna bakom siffrorna och det som faktiskt händer ute i världen.
Kan du berätta om ett ögonblick i ditt arbete – ett möte, projekt eller tillfälle – som verkligen förändrade hur du ser på kommunikationens kraft?
– När jag var i Ghana 2020 fick jag träffa så många fantastiska människor, både kollegor och deltagare i våra program. Jag intervjuade och fotograferade, och ville hinna prata med så många som möjligt. Det blev lite intensivt men jag kunde inte slita mig.
Varje möte var bara “wow”. Jag mötte människor som, trots att de har så lite från början, gör så mycket för sina samhällen. Värmen, stoltheten och gemenskapen de visade gick rakt in i hjärtat. Det blev ett tydligt bevis på att förändring som drivs inifrån faktiskt håller över tid, och det är den känslan jag försöker förmedla i det jag producerar.
The Hunger Project vill vara mer än en traditionell välgörenhetsaktör och istället driva systemförändring. Hur påverkar det hur ni berättar historier, väljer ord och bygger kampanjer?
– Det påverkar allt vi gör. Vi utgår från att hunger inte handlar om brist på mat, utan om bristande system, alltså ojämn tillgång till mat, möjligheter och makt. Det syns i hur vi kommunicerar, där vi hela tiden lyfter fram människors egen kraft och ledarskap snarare än att fokusera på brist eller problem.
Självklart måste vi också visa utmaningarna. Men trots dem finns en stark potential hos varje människa och det är det vi hela tiden försöker synliggöra.
Hur hoppas du att The Hunger Project uppfattas och vilken roll vill du att kommunikationen spelar för att ta oss dit?
– Jag hoppas att vi uppfattas som en organisation som visar att verklig förändring är möjlig, och att den börjar med människor. För mig handlar kommunikationen om att skapa en känsla av att vi alla är en del av något gemensamt, oavsett var i världen vi befinner oss. Att vi människor hänger ihop. Och att den kraft som frigörs när människor får rätt stöd och handlingsutrymme är något vi alla kan vara med och möjliggöra.
