The Hunger Project var på plats på Women Deliver 2026 i Melbourne, en av världens största konferenser om jämställdhet, som för första gången arrangerades i Asien-Stillahavsregionen med ett starkt fokus på urfolks deltagande. Vi bad Philippe Magid, vd för The Hunger Project Australien, och Sivanjana Kathiravel, biträdande vd, att dela sina reflektioner från konferensen.
Women Deliver 2026 arrangeras för första gången i Asien-Stillahavsregionen, med ett starkt fokus på urfolks deltagande. Hur har The Hunger Project positionerat sig inför konferensen?
S: Flera av våra landkontor, bland annat i Australien, Sverige, USA, Nederländerna, Mexiko, Uganda och Malawi, har arbetat bakom kulisserna i månader för att säkerställa att röster från lokalsamhällen inte bara är närvarande på konferensen utan också med och formar den. Vår mexikanska delegation, med urfolkskvinnor från Chiapas och Oaxaca, bidrog till att utforma Women Delivers jämställdhetsdeklaration inför konferensen. Vi har också byggt relationer med UNICEF, Gatesstiftelsen och media för att säkerställa att urfolks kunskap och kvinnors och flickors egna erfarenheter får verkligt utrymme i samtalen.
Women Deliver 2026 är en av världens största konferenser om jämställdhet. Hur känns det att vara här och vad hoppas du att konferensen ska leda till?
P: Att vara här känns som att befinna sig mitt i något som verkligen spelar roll. Nästan 6 000 personer har samlats i Melbourne, från gräsrotsaktivister till statsöverhuvuden, och stämningen är alldeles speciell. Vad vi hoppas på? Mer investering, djupare samarbete och ett genuint åtagande för en mer rättvis värld för kvinnor och flickor. Inte bara deklarationer, utan beslut som backas upp av pengar och politisk vilja och som formas av de som befinner sig närmast frågorna.
I början av året präglades FN:s kvinnokonferens i New York av oro och ett växande globalt motstånd mot jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter. Märks det av här också?
S: Det är definitivt en del av samtalet, man kan inte blunda för motvindarna i världen. Men det vi märker på Women Deliver är att folk inte uppehåller sig vid problemen, utan fokuserar på lösningarna. Rörelser för jämställdhet har alltid mött motstånd. Det är inte första gången och inte sista. Om något har motståndet stärkt beslutsamheten i det här rummet. Det finns en verklig känsla av vilja snarare än uppgivenhet.
Vår delegation består av lokala ledare och urfolkskvinnor från Mexiko, Indien, Uganda och Malawi, kvinnor som sällan får tillgång till globala arenor som denna. Vad betyder det att de är här och varför är deras röster viktiga just nu?
S: Deras närvaro når fram på ett sätt som ingen diplomat eller policydokument någonsin kan göra. När Khushi berättade om hur hon motstod ett planerat barnäktenskap på landsbygden i Bihar, eller när Luisa talade om sitt samhälles relation till marken och de beslut som fattas utan dem, tystnade rummet. Egna erfarenheter når människor på ett sätt som data ensamt inte kan. De här kvinnorna hör hemma på den globala scenen, och att se dem ta plats där är extraordinärt.
The Hunger Project Sverige har spelat en viktig roll i att möjliggöra delegationen från Mexiko. Vad har det samarbetet betytt?
S: The Hunger Project Sveriges stöd gjorde det möjligt för Luisa, Abby och två av ledningsteamet från Mexiko att delta i detta globala sammanhang och dela det urfolksperspektiv som många kanske hör för allra första gången. Det är ett verkligt uppvaknande. Sverige har också bidragit med värdefulla erfarenheter från tidigare Women Deliver-konferenser, vilket hjälpte oss att planera och maximera vår påverkan.
Det har också betytt oerhört mycket på ett personligt plan: att veta att någon på andra sidan världen tror att din röst spelar roll, att du hör hemma på den globala scenen och att du inte faller mellan stolarna. Tack!
Du har projektlett hela resan från planering till genomförande. Vad tar du med dig och vad hoppas du att delegaterna tar med sig tillbaka till sina samhällen?
P: Du kommer till en konferens som denna med en plan: att skapa kontakter, träffa finansiärer och öka synligheten för The Hunger Project. Och väl på plats inser du att det är så mycket mer än så. Det är ett rum för lärande, lyssnande och att verkligen bli berörd. Vi tar med oss en djupare känsla av vad som är möjligt när röster från lokalsamhällen får leda.
Och för våra delegater hoppas vi att de tar med sig nya perspektiv, en orubblig känsla av att vara sedda och hörda, och en förnyad tro på sig själva och sin förmåga att förändra.
