Ny rapport: Att avskaffa hungern till 2030 blir svårt att uppnå.

Hungern fortsätter att öka för femte året i rad, visar FN:s årliga hungerrapport. Tiotals miljoner människor har under det senaste halvdecenniet hamnat i kronisk hunger, och nu menar flera FN-organ att målet om att avskaffa hungern helt och hållet till år 2030 blir svårt att uppnå.

Den senaste upplagan av ”State of Food Security and Nutrition in the World” uppskattar att uppemot 700 miljoner människor levde i hunger under 2019 – en ökning med 10 miljoner människor från 2018 och med nästan 60 miljoner jämfört med för fem år sedan. Höga matkostnader och låg köpkraft gör dessutom att ytterligare flera miljarder människor inte kan äta hälsosamt eller näringsrikt. I Asien lever flest antal människor i hunger, men hungern ökar snabbast i Afrika. Över hela planeten, enligt prognoserna i rapporten, kan COVID-19-pandemin innebära att ytterligare 130 miljoner människor riskerar att hamna i akut kronisk hunger i slutet av 2020. I förordet till studier varnar cheferna för WFP, FAO, IFAD, UNICEF och WHO att ”fem år efter att världen har åtagit sig att avskaffa hunger, matosäkerhet och alla former av undernäring är vi fortfarande inte på rätt väg för att uppnå detta mål år 2030.”


Nya data från folkrika länder uppdaterar hungersiffran
I den nya studien har stora datauppdateringar från Kina och andra högbefolkade länder lett till en betydande minskning av uppskattningarna av det globala antalet hungriga människor, till de nuvarande 690 miljoner. Ändå har det inte skett någon förändring i trenden, menar studien. Analysen för hungertrenden sedan 2000 är densamma: efter att hungern gradvis minskat i årtionden började den kroniska hungern långsamt öka under 2014 och fortsätter att göra det. Asien är fortfarande hem för det största antalet undernärda (381 miljoner). Afrika ligger på andra plats (250 miljoner), följt av Latinamerika och Karibien (48 miljoner). Den globala förekomsten av undernäring – eller den totala andelen hungriga människor – ligger kvar på cirka 9%, men det absoluta antalet har ökat sedan 2014.


Pandemins påverkan
COVID-19-pandemin har synliggjort sårbarheter och brister i globala livsmedelssystem. Processer som påverkar produktion, distribution och konsumtion av livsmedel har drabbats hårt av pandemin. Även om det är för tidigt att bedöma den fulla effekten av lockdowns och andra åtgärder, beräknar rapporten att minst 83 miljoner människor, och eventuellt så många som 132 miljoner, kan leva i hunger under slutet av 2020 som ett resultat av den ekonomiska lågkonjunktur som utlöst av COVID-19.


Näringsrik mat blir allt dyrare
Att övervinna hunger och undernäring i alla dess former (inklusive undernäring, mikronäringsbrister, övervikt och fetma) handlar om mer än att säkerställa tillräckligt med mat för att överleva. Maten vi äter – och särskilt vad barn äter – måste också vara näringsrik. Ändå är ett stort hinder den höga kostnaden för näringsrika livsmedel. Rapporten visar att en hälsosam kost kostar mycket mer än 1,90 USD/dag, vilket är den internationella fattigdomsgränsen. Näringsrika mejeriprodukter, frukt, grönsaker och proteinrika livsmedel tillhör de dyraste livsmedelsgrupperna världen över. De senaste uppskattningarna är att häpnadsväckande 3 miljarder människor eller mer inte har råd med en hälsosam kost. I Afrika söder om Sahara och södra Asien är detta fallet för nästan 60 procent av befolkningen – även om ingen region, inklusive Nordamerika och Europa, skonas.


Studiens råd för framtiden
Rapporten hävdar att en global övergång till hälsosamma dieter kan hjälpa till att vända den negativa hungertrenden. Det beräknas att en sådan förändring skulle medföra att vårdkostnaderna som orsakas på grund av ohälsosamma dieter (3 biljoner USD per år) nästan helt kompenseras, medan kostnaden för utsläpp av växthusgaser (1,7 biljoner US dollar) kunde sänkas med upp till tre fjärdedelar.

Rapporten uppmanar till en strukturell omvandling av livsmedelssystem för att minska kostnaden för näringsrika livsmedel. Även om de specifika lösningarna kommer att skilja sig från land till land, och även inom dem, ligger de övergripande svaren på förändringar längs hela livsmedelskedjan, i livsmedelsmiljön och i den politiska ekonomin som utformar handel, offentliga utgifter och investeringspolitik. I studien uppmanas regeringar att:

  • integrera näringslära i sina strategier för jordbruk
  • arbeta för att minska kostnadsupptrappande faktorer för produktion, lagring, transport, distribution och marknadsföring av livsmedel
  • stödja lokala småskaliga producenter att odla och sälja mer näringsrika livsmedel och säkerställa deras tillgång till marknader
  • prioritera barns näringsintag som politisk fråga
  • främja förändringsbeteende genom utbildning och kommunikation


”Vi kan bryta den negativa trenden”
– The Hunger Project arbetar för att öka människors matsäkerhet och hushållsekonomi genom en holistisk gräsrotsdriven metod förankrad i den lokala kontexten. Vi ser hur våra partners som genomgått utbildningar i hur de kan diversifiera sina odlingar haft möjlighet att säkra näringsrik mat även under pandemin när marknader stått stilla. Vi kan bryta den negativa trenden om vi fortsätter investera i människors möjligheter att själva få driva sin egen utveckling samtidigt som vi fortsätter påverka myndigheter och regeringar för att förändra de lagstiftningar och policys som står i vägen för detta, säger Malin Flemström, vd för The Hunger Project Sverige.

Dela inlägget:

Relaterade inlägg