Tesi är 72 år och bor i Stockholm. Hon har varit månadsgivare till The Hunger Project Sverige sedan 2009. I den här intervjun berättar hon om varför hon började ge, vad som fått henne att stanna kvar och varför hon tror på kraften i att vara med och skapa förändring månad för månad.
Hej Tesi! Du har varit månadsgivare i hela 17 år. Hur kom det sig att du började ge till The Hunger Project från första början?
– Mitt engagemang började 2009 då en god vän introducerade mig till organisationen. Jag tittade på flera organisationer men fastnade för The Hunger Project. Jag tycker om synen på hunger och fattigdom: att man inte bara kan skänka pengar utan låta dem som ”äger problemet” också äga den bästa vägen till förändring. The Hunger Project stöttar, bidrar, inspirerar men gör inte själva arbetet. Deras satsning på kvinnor, småskaligt entreprenörskap, utbildning och gott ledarskap gillar jag.
Vad betyder det för dig att ge månadsvis snarare än enstaka gånger?
– Som månadsgivare känner jag mig delaktig i The Hunger Projects arbete och vet att mitt bidrag kan hjälpa många att lyfta sig ur fattigdom och hunger.
The Hunger Project lanserade nyligen det globala månadsgivarprogrammet ”The Core – Be at the heart of change” som handlar om att månadsgivare är hjärtat i arbetet. Känner du igen dig i den beskrivningen och att du som givare är en del av förändringen som sker?
– Ja, som del i programmet känner jag att jag är med och utvecklar samhällen och människor på ett annat sätt än bara genom enstaka insättningar då och då.
Vad är det med The Hunger Projects arbete och approach som du fastnat för mest under åren?
– Under åren har jag följt hur The Hunger Projects långsiktiga och genomtänkta arbete verkligen ger resultat. Man lyssnar, stöttar och släpper inte förrän ett samhälle är självförsörjande och klarar av att driva utvecklingen framåt.
Har du någon gång sett eller hört något konkret resultat från arbetet som verkligen fastnade hos dig?
– Ja, efter min resa till Indien, där jag verkligen fick se resultat av arbetet och träffa människor på plats, är jag än mer övertygad om att The Hunger Projects sätt att arbeta är det bästa för en jämlikare värld utan hunger. Resan var en ögonöppnare för oss ambassadörer för THP, som i små byar på landsbygden såg hur man lyckats öka livskvaliteten för alla. Jag kommer ihåg en ung flicka som stolt visade upp sin skola där man till exempel byggt en toalett för flickor. Nu slapp de gå ut på fälten för att uträtta sina behov och vara livrädda för att bli överfallna. Och kvinnorna som samlades i gemensamhetslokalen i byns centrum för att tillsammans bestämma att byn behövde en barnstuga – och inte en spritbutik som männen ville ha. Kvinnornas styrka – i grupp – gjorde djupt intryck.
Vad skulle du säga till den som funderar på att bli månadsgivare?
– Att vara månadsgivare är en värdefull insats, för både mig och THP, som är kontinuerlig. Inte bara en slant då och då utan en långsiktigt insats som jag vet ger resultat.
