Varje gång som FN:s hungersiffror publiceras finns det en fråga som återkommer och det är varför så många går hungriga trots att världen producerar tillräckligt med mat.
Årets upplaga fokuserar mer på vad maten faktiskt kostar. Den ifrågasätter också varför framför allt den mat som gör en kost näringsriktig är dyrast just där inkomsterna är lägst.
Svaret visar sig ligga i mellanhänder snarare än på åkern.
Vad rapporten mäter
Kostnaden för en hälsosam kost är ett riktmärke som FN införde 2020. Det anger det lägsta belopp som krävs för att köpa en näringsmässigt fullgod kost av livsmedel som finns tillgängliga lokalt.
Måttet mäter alltså inte vad människor faktiskt äter. Det mäter det billigaste sättet att äta näringsriktigt på en given plats.
Eftersom måttet redan utgår från de billigaste alternativen betyder ett högt värde inte att människor väljer dyrt. Det betyder att även det billigaste alternativet är dyrt. Det är ett symtom på ett livsmedelssystem som inte fungerar.
Den globala bilden
Globalt kostade en hälsosam kost 4,28 dollar per person och dag under 2025.
| År | Kostnad (PPP-dollar per dag) |
| 2017 | 2,94 |
| 2021 | 3,44 |
| 2023 | 4,07 |
| 2025 | 4,28 |
Som FAO:s generaldirektör påpekar i rapportens förord ligger den summan strax över fattigdomsgränsen för lägre medelinkomstländer. En människa som lever precis vid gränsen kan alltså inte äta näringsriktigt ens om hon lade hela sin inkomst på mat.
Kostnaden är högst i Latinamerika och Karibien med 4,91 dollar, följt av Afrika med 4,35, Asien med 4,33 och Nordamerika och Europa med 3,64.
Här finns en detalj som är lätt att missa. Latinamerika har världens högsta kostnad, men Afrika har den överlägset största andelen människor som inte har råd. Kostnad och överkomlighet är inte samma sak. Det avgörande är förhållandet mellan pris och inkomst.
Globalt hade 2,69 miljarder människor, det vill säga 32,7 procent av världens befolkning, inte råd med en hälsosam kost under 2025. Det är en förbättring från 2,97 miljarder 2021 men i Afrika går utvecklingen åt motsatt håll.
Afrika: Där proteinet fattas
I Afrika är animaliska livsmedel den dyraste livsmedelsgruppen. Rapporten pekar särskilt ut brister i kylkedjan som en flaskhals.
Mjölk, ägg, kött och fisk är varor som inte tål att transporteras långt utan kylning. De är också de varor som betyder mest för ett barns tillväxt under de första levnadsåren. Malawi är det tydligaste exemplet i hela rapporten. Där har kostnaden mer än fördubblats sedan 2017. Andelen som inte har råd har stigit varje enskilt år, från 85,5 procent 2017 till 92,7 procent 2025. Det är en av få kurvor i rapporten som aldrig vänder.
Men det finns motexempel och de är viktiga. I Benin har andelen utan råd fallit från 80,1 procent 2017 till 53,5 procent 2025. Samtidigt har Senegal gått från 54,7 till 45,5 procent. Utvecklingen är alltså inte beroende av geografi.
Sammantaget saknade 1,03 miljarder människor i Afrika råd med en hälsosam kost under 2025.
Rapporten är tydlig med varför strukturerna är svaga. Afrika söder om Sahara står för endast tre procent av världens investeringar i jordbruksforskning. Mindre än fyra procent av den odlade arealen är utrustad för bevattning.
Utan bevattning är odling av grönsaker och frukt helt beroende av regnet. Rapporten konstaterar att skördeförlusterna för baljväxter, grönsaker och frukt under regnberoende förhållanden kan överstiga femtio procent när vädret slår fel. Det förklarar varför priserna på just dessa varor svänger så kraftigt över säsongen och varför hungersäsongen finns.
Benin, 2025 © The Hunger Project
Vem som betalar priset
Globalt uppnår endast 30,8 procent av barn i åldern sex till 23 månader minsta kostvariation. I Afrika är siffran 20,5 procent. Det rör sig alltså om ett av fem barn. Bland kvinnor i åldern 15 till 49 år uppnår 62,7 procent minsta kostvariation globalt, men i Afrika endast 43,0 procent.
Kostvariation är i praktiken en mätning av om ett barn får något annat än majsgröt.
Rapporten visar också att blodbrist bland kvinnor i åldern 15 till 49 år har förvärrats globalt, från 27,6 procent 2012 till 30,7 procent 2023. Det är ett av de mål där utvecklingen går åt fel håll.
Matosäkerheten är genomgående högre bland kvinnor än bland män i alla regioner, även om skillnaden minskade något mellan 2024 och 2025. Den är också högre på landsbygden än i städerna.
Det är samma mönster som vi ser i våra program. Den som har minst inflytande över besluten drabbas först när priserna stiger.
Asien: Framsteg i mycket stor skala
Asien visar den starkaste utvecklingen i hela rapporten. I Indien har antalet människor utan råd med en hälsosam kost minskat från 813 miljoner 2017 till 520 miljoner 2025. Nästan trehundra miljoner färre. För regionen som helhet har andelen fallit från 43,1 procent till 28,9 procent.
Rapporten kopplar en del av den utvecklingen till reformer av utsädessektorn från slutet av 1980-talet, som möjliggjorde investeringar i grönsaksförädling och distribution.
Det är en kausalkedja på trettiofem år. Den som fattade besluten då fick aldrig se resultatet i någon rapport.
Samtidigt lever 292 miljoner människor i Asien fortfarande med hunger och endast 34,9 procent av barnen i åldern sex till 23 månader uppnår minsta kostvariation.
Latinamerika: Grönsakerna snarare än köttet
Latinamerika och Karibien har världens högsta kostnad för en hälsosam kost. Men kostnadsbilden är en annan än i Afrika. Här är det grönsaker, inte animaliska livsmedel, som utgör den största kostnadsandelen. Rapporten pekar ut transport som den centrala flaskhalsen. Regionen har gått från 31,2 procent utan råd 2017 till 25,7 procent 2025.
Peru illustrerar hur snabbt en förbättring kan raderas. Andelen utan råd sköt upp från 31,3 procent 2019 till 45,9 procent under pandemiåret 2020 och har fortfarande inte återhämtat sig till 2019 års nivå. Sex år senare.
Det är värt att hålla i minnet när man läser årets positiva siffror. Framsteg byggs långsamt och förloras snabbt.
Ingenting av det här är oundvikligt
Årets rapport ger två besked på samma gång. Färre människor lever med hunger, för tredje året i rad men den mat som ett barn behöver för att växa är fortfarande dyrast där föräldrarna har minst.
Rapporten visar också att utvecklingen går att vända. I Benin hade åtta av tio inte råd med en hälsosam kost för åtta år sedan. Idag är det drygt hälften. Indien har nästan trehundra miljoner färre. Det hände inte av sig självt och det hände inte snabbt.
Det som ligger bakom är beslut som fattades av människor som sällan fick se resultatet själva. Utsädesreformer på åttiotalet. Vägar som byggdes efter att någon krävde dem. Kvinnor som tog plats i beslut om hur en marknad skulle fungera.
Hunger är inte ett öde. Det är ett resultat av hur system är byggd och system går att bygga om. Det tar tid och det kräver att de som lever med problemet får makt över lösningen.
Det arbetet pågår just nu i tusentals samhällen och nästa rapports siffror avgörs där.
Källa: FAO, IFAD, UNICEF, WFP och WHO. 2026. The State of Food Security and Nutrition in the World 2026. Understanding and addressing the high cost of a healthy diet.
Martha Perez Diaz, Mexiko 2023, Foto: Salvador Casares Bonastre
