Houéfa Mahulikponto är kommunikatör för The Hunger Project i Benin och utbildad journalist. Vi har frågat henne om vad som fick henne att börja på The Hunger Project, vad som motiverar henne i arbetet och hur hon ser på berättelsers kraft att skapa förändring.
Vad fick dig att bli en del av The Hunger Project?
– Jag började på The Hunger Project eftersom organisationens arbetssätt berörde mig på djupet. Här finns en stark tro på människors och lokalsamhällens egen förmåga och arbetet för att avskaffa hunger och fattigdom sker tillsammans med dem som berörs.
Som journalist och kommunikatör har jag alltid trott på berättelsers kraft att förändra perspektiv, skapa relationer och inspirera till handling. The Hunger Projects arbete tillsammans med lokalsamhällen, särskilt kvinnor och unga, ligger helt i linje med mina värderingar.
Det som lockade mig mest var möjligheten att bidra till en rörelse som sätter värdighet, lokalt ledarskap och samhällens egen förmåga i centrum för förändringen.
Du arbetar i Benin och har varit kommunikationsansvarig i snart två år. Vad fortsätter att inspirera och motivera dig i ditt arbete varje dag?
– Det som motiverar mig varje dag är de ögonblick då jag ser människor återfå sin känsla av värdighet.
I fält möter jag kvinnor, unga och lokala ledare som inte låter sig definieras av de utmaningar de möter, utan av sitt mod, sina idéer och sin beslutsamhet att förändra sin framtid.
Min roll är att se till att deras berättelser inte förblir osynliga. Genom ord, bilder, filmer och personliga vittnesmål hjälper jag till att lyfta lokalsamhällenas röster och visa att det bakom varje projekt finns människor vars liv förändras, hopp som väcks till liv och nya ledare som träder fram.
Att få skapa en länk mellan det som sker på fältet och resten av världen, och att synliggöra de människor som varje dag driver sin egen utveckling framåt, ger mitt arbete en djup mening.
Vilken är den största utmaningen i din roll?
– Min största utmaning är att berätta om resultat och förändring utan att någonsin reducera människor och lokalsamhällen till de svårigheter de möter.
I fält möter jag ibland mycket känsliga verkligheter, som fattigdom, begränsad tillgång till vatten, undernäring och de utmaningar som kvinnor och unga ställs inför. För mig handlar utmaningen om att skildra dessa verkligheter korrekt och utan att väcka medlidande, samtidigt som människors värdighet, styrka och ledarskap får stå i centrum.
Jag behöver hela tiden hitta rätt balans mellan att synliggöra behoven, lyfta fram lösningarna och visa djup respekt för de personliga berättelser som jag får ta del av. Det är ett stort ansvar, eftersom en bild, ett ord eller en film kan påverka hur människor ser på ett helt samhälle.
Den utmaningen får mig att vara mer lyhörd, mer etisk och mer engagerad i hur jag kommunicerar.
Har du några spännande planer för sommaren?
– I Benin talar vi inte riktigt om sommaren på samma sätt som i Sverige eller övriga Europa, eftersom våra årstider ser annorlunda ut. Under de kommande månaderna skulle jag framför allt vilja sänka tempot lite och njuta av de enkla saker som får mig att må bra.
Jag vill tillbringa tid med min familj, läsa mer, lyssna på musik, promenera, laga maträtter som jag tycker om och kanske göra några kortare resor för att upptäcka eller återupptäcka platser i Benin.
De stunderna hjälper mig att hitta tillbaka till mig själv, ge näring åt min kreativitet och behålla ett öppet och inkännande sätt att se på världen. För att kunna berätta andra människors historier på ett bra sätt tror jag att vi också behöver ta oss tid att leva, lyssna och fortsätta förundras.
