Inför sommaren satte vi oss ner med Malin Flemström, vår vd, för att prata om hennes drivkraft, och den djupare anledningen till varför hon gör det hon gör. För Malin börjar historien i Moçambique och handlar om en insikt som fortfarande formar henne.
När insåg du att hunger inte bara handlar om mat utan om makt, möjligheter och ledarskap?
– En upplevelse som stannade kvar och påverkar hur jag ser på världen är när jag bodde i Moçambique en period efter gymnasiet. Jag mötte människor med enorm drivkraft och uppfinningsrikedom. Trots knappa resurser och små marginaler hittade man sätt att få vardagen att fungera, att stötta varandra och att skapa lösningar där det knappt fanns utrymme för dem.
Det var också där jag började förstå att hunger är ett av de största hindren för utveckling som finns. När du inte vet om du kan äta dig mätt, blir allt annat svårare: att orka arbeta, att gå i skolan, att våga investera, att planera framåt. Hunger krymper handlingsutrymmet.
Samtidigt växte en annan insikt fram som jag fortfarande bär med mig: hur orimligt det är att människor lever i hunger i en värld som producerar mer än tillräckligt. Det gör att hunger inte kan förstås som ett problem om brist på mat, utan som ett systemproblem kopplat till makt, resursfördelning och vilka som får tillgång till beslut, trygghet och möjligheter.
Vad i The Hunger Projects syn på hunger gjorde att du valde just det här uppdraget?
– Det som gjorde att jag valde The Hunger Project var att organisationens grundsyn på människor ligger så nära mina egna värderingar. Jag har svårt för ett välgörenhetsperspektiv, för i själva begreppet finns ofta en inbyggd idé om en välgörare och ett offer, en givare och en passiv mottagare. THP utgår istället från partnerskap: att människor har egen kraft, kunskap och ledarskap och att verklig förändring blir möjlig när den kraften får utrymme och när hindren i systemen börjar förändras.
Jag drogs också till att The Hunger Project ser förändring som en process, inte ett projekt. Att arbeta människocentrerat, att lyssna, bygga lokalt ägarskap och låta lösningar växa fram ur människors verklighet är inte alltid den snabbaste vägen, men det är den mest hållbara om målet är att avskaffa hunger för gott.
Om vi verkligen vill avskaffa hunger, vad måste världens ledare förstå som de ofta missar idag?
– Världens ledare behöver förstå att hunger inte i första hand är ett problem man löser med fler leveranser, utan med bättre system. Vi producerar redan mer än tillräckligt med mat, ändå lever människor i hunger. Det som ofta missas är också att de mest hållbara lösningarna sällan är de snabbaste.
Om vi menar allvar med att avskaffa hunger måste vi investera i långsiktiga processer som bygger lokalt ägarskap och ledarskap, särskilt kvinnors ledarskap. För mig handlar det om att flytta makt närmare människor: att stärka deras möjlighet att fatta beslut, kräva ansvar och forma den framtid de vill se. Det är så vi går från att hantera symptomen till att faktiskt göra det omöjligt för hunger att få fäste i ett samhälle.
