Kriget i Mellanöstern är en humanitär katastrof för miljontals människor i regionen men konflikten har konsekvenser som sträcker sig långt bortom fronten. De berör också direkt de samhällen där The Hunger Project arbetar varje dag.
Sedan USA och Israel inledde militära operationer mot Iran den 28 februari har Hormuzsundet, en av världens viktigaste handelsvägar, i praktiken varit stängt för kommersiell sjöfart. Det har lett till att sjötrafiken har minskat med över 90 procent.
Den 17 mars publicerade FN:s livsmedelsprogram WFP en analys som visar att 45 miljoner människor kan drivas in i akut hunger om konflikten fortsätter till sommaren. Det totala antalet, 363 miljoner, skulle bli det högsta som någonsin uppmätts. WFP:s regionala nedbrytning visar hur direkt krisen berör The Hunger Projects verksamhetsregioner: i östra och södra Afrika beräknas 17,7 miljoner fler drivas in i akut hunger, i Asien 9,1 miljoner och i Latinamerika 2,2 miljoner.
Hur ett krig i Persiska viken slår mot en familj i Ghana
Kopplingen kan verka abstrakt: vad har en blockad i Persiska viken med en bondefamilj i Ghana eller Bangladesh att göra? Svaret är att krisen slår genom flera kanaler samtidigt och att de förstärker varandra.
Dyrare bränsle, dyrare allt. Oljepriset har stigit med över 50 procent sedan krigets början. I stora delar av Afrika och Sydasien transporteras i princip alla livsmedel och varor på väg och med diesel. När dieselpriset stiger ökar kostnaden för allt: att plöja en åker, att frakta skörden till marknaden och priset på mjöl i butiken. I Bangladesh har bensinstationer i vissa distrikt redan stängt på grund av brist. I Pakistan varnar analytiker för att stigande lastbilskostnader snart kommer att synas i priserna på allt från mjöl till gödsel.
Importerade livsmedel blir dyrare. Många länder i Afrika och Sydasien importerar en betydande del av sina baslivsmedel. När globala spannmålspriser stiger och fraktkostnader ökar drabbas importberoende länder direkt och hårdast drabbas de hushåll som redan lägger merparten av sin inkomst på mat. Etiopien, där The Hunger Project arbetar, är starkt beroende av importerade petroleumprodukter. Moçambique och Senegal, också THP-programländer, importerar stora delar av sina baslivsmedel och är direkt utsatta.
Valutor försvagas. När osäkerheten ökar söker investerare sig till dollarn. Det innebär att lokala valutor i många utvecklingsländer tappar i värde, vilket gör all import ännu dyrare i lokal valuta. Flera afrikanska valutor har tappat kraftigt sedan konflikten inleddes.
Gödsel: en liten insats med stor effekt. Småskaliga bönder i Afrika söder om Sahara använder i genomsnitt under 20 kilo gödsel per hektar, en bråkdel av det globala genomsnittet på 135 kilo. Men den lilla mängd gödsel som används är ofta avgörande för att skörden ska räcka. De bönder som inte har råd att köpa gödsel minskar sin skörd. De som lånar pengar för att köpa ändå ökar sin sårbarhet.
Planteringssäsongen pågår nu
Krisen sammanfaller med årets viktigaste period för småbrukare. I Ghana, Senegal, Uganda, Malawi, Moçambique, Zambia och Etiopien, länder där The Hunger Project arbetar sida vid sida med lokala samhällen, fattas just nu de beslut som avgör hela årets skörd och inkomst. Dyrare diesel, dyrare insatsvaror och dyrare importerade livsmedel pressar hushållen från flera håll samtidigt. En missad planteringssäsong innebär inte bara en dålig skörd. Det innebär att ett helt hushåll förlorar sin försörjning under resten av året.
Bangladesh och Indien, där The Hunger Project arbetar med kvinnliga ledare och lokala samhällen, är också starkt beroende av importerad energi och bland de mest utsatta. I Mexiko och Peru, där The Hunger Project arbetar med urfolkssamhällen, pressas hushållen av stigande priser.
Kvinnor drabbas först
I samhällen världen över bär kvinnor det största ansvaret för familjens mat men nekas systematiskt de resurser som krävs. När priserna stiger äter kvinnan ofta sist och minst. Det är därför The Hunger Projects arbete med att stärka kvinnor som förändringsledare inte bara är en värderingsfråga. Det är en förutsättning för verklig motståndskraft.
Var står vi nu?
Kriget pågår och trappas upp. Regionala aktörer har inlett medlingsförsök men parterna står långt ifrån varandra och Hormuzsundet är fortfarande i praktiken blockerat. Även om en vapenvila skulle nås i närtid har prisökningarna redan slagit igenom: gödselbeställningar har gått om intet, diesel har blivit för dyrt och fraktpriser justerats uppåt. Allt detta påverkar de beslut som fattas i byar och på fält just nu och som kommer att avgöra skörden i höst.
Hunger är aldrig bara en fråga om mat
Det produceras tillräckligt med mat i världen för att föda alla. Hunger uppstår när krig, brutna leveranskedjor och politiska beslut tar ifrån människor möjligheten att försörja sig.
The Hunger Project arbetar i 13 länder i Afrika, Sydasien och Latinamerika med att stärka lokala samhällens egen förmåga att ta sig ur hunger och fattigdom. Det sker genom att mobilisera hela lokalsamhällen, stödja kvinnor som förändringsledare och samarbeta med lokala myndigheter för att bygga matsystem och försörjning som håller, inte bara i goda tider utan också under press. Det är den typen av långsiktigt arbete som avgör om ett samhälle klarar en kris som den vi ser nu.
