Hej Seva! Du jobbar som Projektledare inom finansiering och uppföljning för The Hunger Project Sverige. Hur skulle du beskriva vad du faktiskt gör i din vardag?
Jag har nära kontakt med våra kollegor i våra programländer, både kring vad de faktiskt gör i våra projekt men också kring frågor som handlar om budget och revision. Det är rätt mycket mejl, WhatsApp och möten, och en del rapporter och budgetfiler – alla med fokus på verksamheten!
Du har jobbat på The Hunger Project sedan november. Vad var det som gjorde att du sökte dig till The Hunger Project från början?
Att jobba inom en större rörelse är kul, att ha många fler kollegor att prata och möta utanför ens egen organisation. Organisationens fokus och frågor kring hunger, näring och jordbruk var till viss del nytt för mig, vilket jag tyckte kändes både inspirerande och utmanande. Sen upplevde jag också att tjänsten var en bra match med det jag tycker är kul – att jobba nära partners och följa upp våra program.
I din roll besöker du också våra programländer. Kan du dela med dig av ett möte eller en situation i fält som förändrade hur du ser på finansierings- och uppföljningsarbetet?
Det blir alltid en helt annan upplevelse att ha möte med någon digitalt gentemot att träffa de personerna på riktigt – vilket också gör kommande digitala möten mycket bättre. Under mina besök spenderas mycket tid på resande fot även i det landet jag besöker, vilket jag – kanske förvånande – tycker är supergivande. Då får du tillfälle att prata med dina kollegor fritt, hoppandes mellan projektrelaterade och privata samtal, utan att vara styrd av ett mötesagenda eller något specifikt besök. Det är situationer som uppstår mellan två olika schemalagda punkter – i en bilkö eller i väntan på alla mötesdeltagare. Att arbeta med uppföljning är att arbeta med människor, och då är det viktigt att ha med sig att allt inte går att förutse eller planera, och att många viktiga insikter sker någonstans på vägen, i ett mellanrum.
Finansiering och uppföljning är en central del av hur biståndsarbete fungerar i praktiken, vad är det i den rollen som verkligen engagerar dig?
Jag får aktivt bidra till att stötta vår verksamhet som betyder mycket för människor som den berör direkt. Det är jätteinspirerande och motiverande. När jag har möten med våra kollegor vet jag att de har träffat de människor de berättar om kanske dagen innan, och att de kommer göra det igen snart. I min roll vill jag gärna underlätta för deras arbete och göra det så tydligt som möjligt vad förväntas av dem från vårt håll. Det handlar om att göra det så enkelt som möjligt att följa krav och regler och genomföra den verksamhet som har planerats.
Vilken roll spelar du i arbetet mot att avskaffa hunger? Vad är möjligheterna, och var ser du begränsningarna?
Alla mina kollegor, i Sverige och i våra programländer, är en del av det stora arbetet som The Hunger Project bedriver. Ensamma har ingen av oss en särskilt stor påverkan, däremot har vi det tillsammans. Jag försöker öka möjligheterna till att bidra till att avskaffa hunger genom att i min roll pusha för metodutveckling och nyfikenhet. Vi begränsas såklart ofta av våra kontexter – både i Sverige och i våra programländer. Politiska lägen och i vissa fall högre krav på kontroll och byråkrati försvårar arbetet.
Om du fick peka på en sak du är extra stolt över under din tid hos oss än så länge, vad skulle det vara?
Uppstarten av vårt hittills största program, med verksamhet i Etiopien, Uganda, Burkina Faso och Mexiko.
Hur hoppas du att The Hunger Project Sverige ser ut om fem år och vad är din roll i att ta organisationen dit?
Jag vill att vi når fler människor och arbetar i fler länder. Vi vill visa upp i Sverige hur stort The Hunger Projects resultat är globalt. Jag ska fortsätta göra det lättare för våra programländer att arbeta, genom att skapa bättre rutiner och partnerskap oss emellan.
