I åttonde klass tvingades Khushi lämna skolan. I hennes by i Bihar, en av Indiens fattigaste delstater, präglas unga flickors framtid ofta av fattigdom, hunger och tidiga äktenskap. För Khushi förändrades det när The Hunger Project kom till byn och startade utbildningar för flickor. Khushi fick lära sig om sina rättigheter och om farorna med barnäktenskap. Hon gick tillbaka till skolan, tog studenten och studerar nu på universitetet. Idag hjälper hon även andra flickor att göra samma resa.
För drygt en vecka sedan flög hon för första gången i sitt liv, från Bihar till Melbourne, för att berätta sin historia på Women Deliver 2026 inför tusentals ledare, finansiärer och beslutsfattare från 189 länder.
Tack vare stöd från The Hunger Project Sverige reste en delegation av kollegor från vår internationella organisation tillsammans med lokala kvinnor och urfolksledare till Melbourne. Det här är kvinnor som varje dag driver förändring i sina egna samhällen, men som sällan eller aldrig bjuds in till de globala sammanhang där beslut fattas. I Melbourne tog de plats i rummen där framtidens jämställdhet avgjordes och förde sin egen talan.
Women Deliver är inte vilken konferens som helst. Det är en av världens viktigaste mötesplatser för global jämställdhet och det är här internationell jämställdhetspolitik formas.
Inför årets konferens gav arrangörerna The Hunger Project Mexiko i uppdrag att leda Latinamerikas regionala konsultation inför Melbournedeklarationen för jämställdhet. Deklarationen antogs vid konferensens avslutning och undertecknades av bland andra Norge, Finland, Frankrike och Storbritannien. Det visar att förändring som byggs underifrån också kan påverka på högsta politiska nivå.
Women Deliver var en höjdpunkt, men också resultatet av ett långsiktigt och tålmodigt arbete som pågår varje dag. Det börjar i byar och lokalsamhällen där The Hunger Project arbetar tillsammans med kvinnor som organiserar sig, tar plats i lokala råd, bygger ekonomisk självständighet genom spargrupper och för kunskap vidare till andra.
I Uganda kombineras The Hunger Projects samhällsledda arbete med statliga resurser för att bygga självförsörjande lokalsamhällen. I Bangladesh leder kvinnor kampanjer mot barnäktenskap och undernäring och i Indien utbildas folkvalda kvinnliga ledare att driva förändring ända upp till statlig nivå.
Modellen bygger på en enkel övertygelse. När en kvinna får kunskap, verktyg och förtroende sprider sig förändringen till hennes familj, hennes grannar och hela hennes samhälle.
Khushi är inte ensam. Runt om i världens fattigaste byar finns kvinnor med samma kraft, vilja och potential att förändra sina samhällen inifrån. Det som krävs är att fler får tillgång till kunskap, verktyg och rum där deras röster räknas. Det är vad svenska givare till The Hunger Project Sverige gör möjligt, inte hjälp på avstånd utan makt, röst och handlingsutrymme där förändringen börjar.
Luisa, urfolkskvinna från Chiapas: “Vi är inte problemet, vi är en del av lösningen.”
En av dem som följde med till Women Deliver var Luisa Ruiz, 21 år, urfolkskvinna från Chiapas i Mexiko. På konferensen fick hon möjlighet att tala inför världens ledare – och möta bland andra Justin Trudeau. I sitt tal berättade hon om hur klimatförändringarna slår direkt mot hennes samhälles överlevnad: regnen kommer inte längre när de ska, skördar går förlorade och maten räcker inte alltid till. Och om hur besluten som formar deras framtid fattas av människor som aldrig frågat dem.
Justin Trudeau, Kanadas före detta premiärminister med Abigail Severo Vazquez från Oaxaca och Luisa Ruiz från Chiapas, Mexiko.
Vi frågade två av The Hunger Projects delegater på Women Deliver om deras viktigaste intryck.
Diana, operativ chef The Hunger Project Mexiko: “Lokala röster måste få ta plats”
Du reste från Mexiko till Melbourne. Vilket ögonblick stannar hos dig?
– Det som stannar hos mig är varje gång Luisa och Abby, två unga urfolkskvinnor från Mexiko, pratade med någon och delade sin historia. Hur deras ansikten lyste av stolthet och självförtroende. Det fick mig att inse att den här möjligheten, att befinna sig i ett rum där viktiga beslut fattas, inte är något alla våra lokala ledare får. Men det är de som borde vara där. Inte som symboler, utan i sin fulla kraft och närvaro, för att dela sin vision och sina lösningar för en mer rättvis värld.
Vad är den största utmaningen för kvinnor som vill leda förändring?
– Utmaningen är att göra ojämlika strukturer synliga. Det är en del av The Hunger Projects uppdrag att synliggöra patriarkatet, kolonialismen och de ekonomiska system som hindrar ett mer demokratiskt deltagande. Lokala röster, erfarenheter och lösningar måste få ta plats, inte bara på konferenser utan överallt där beslut fattas.
Vad ger dig hopp?
– På konferensen fick vi frågan vilket ord som förde oss till Melbourne. Mitt ord var möjlighet. Det är det som ger mig hopp. Melbournedeklarationen, samtalen vi haft och de relationer som byggts visar att det finns utrymme att ifrågasätta strukturer och fråga sig varför världen ser ut som den gör. Det är där förändringen börjar.
Irene, landschef The Hunger Project Uganda: “Vår kraft är djup, modig och orädd.”
Vilket ögonblick stannar hos dig från konferensen?
– Min resa till Melbourne var mycket avsiktlig. Innan jag åkte tog jag mig tid att reflektera: vad är det egentligen som för mig hit som jag inte kan få genom att läsa om konferensen online? Konferensens tema var “Förändringen kallar oss hit” och mitt svar hittade jag i ett enda ord: oss. Stunder som Women Deliver påminner oss om kraften i att samlas. Att ta en paus, mötas, återknyta kontakter och tänka nytt. Det kan inte fullt ut uppnås online, för resan mot jämställdhet kräver tillit och tillit växer genom relationer, gemensam närvaro och kollektivt mod.
Vad är den största utmaningen för kvinnor som vill leda förändring i Afrika?
– Jag tror att en av de största utmaningarna är rädsla. Rädsla är en inre reaktion på ett verkligt eller upplevt hot. För många kvinnor är den rädslan inte inbillad, den formas av de patriarkala system vi lever och arbetar i. System som aldrig byggdes för att fullt ut bära upp och stödja kvinnors ledarskap. När kvinnor börjar kontrollera eller undergräva andra kvinnor förlorar vi den systerskap och solidaritet vi behöver. Till alla kvinnor vill jag säga: låt oss inte hållas tillbaka av rädsla. Vår kraft är djup, modig och orädd.
Vad ger dig hopp?
– Det som ger mig hopp är alla de frågor vi ställer oss inom jämställdhetsrörelsen. När frågorna är fler än svaren betyder det att tillväxt sker och tillväxt är hopp i sig. Mitt hopp kommer från det mod, den nyfikenhet och den motståndskraft hos de kvinnor och flickor som vägrar att stå stilla. Systemet kanske knakar, men vi rör oss fortfarande framåt.
The Hunger Projects delegation på Women Deliver 2026.
